Röda sten, den rödmålade bumlingen som pryder älvstranden vid Älvsborgsbrons södra fäste, är till omfånget inte särskilt stor. Runt tre meter lång och som bredast två meter. Men den historia som stenen bär på, den är desto större.
Foto: Johrling/Flickr CC
Stenen, som är ett klippblock av granit, är inte naturligt röd utan målas – och målas om – i sin signaturfärg. Namnet är känt redan sedan 1700-talets mitt. Mindre känd är däremot orsaken till att stenen målas.
Teorierna är många. En är att en svensk officer miste livet här i samband med en dansk landstigning och att hans blod färgade stenen röd. En annan att ett skepp räddades undan en storm genom att göra an vid stenen, och en tredje att den helt enkelt utgjort ett sjömärke för navigering.
Oavsett anledningen till att stenen för flera hundra år sedan började målas röd, är det idag själva målandet i sig som ger stenen dess främsta betydelse. Inte minst eftersom stenen återkommande målas om i andra färger, ofta av okända personer i det tysta. Som en protest, en hyllning, ett stillastående utropstecken eller bara som konstnärligt utlopp. Trots att det egentligen är förbjudet. Eller kanske just därför? I skrivande stund har stenen nyligen antagit en ny djuprosa kulör, vilket bl.a. uppmärksammas i en artikel i GP.
I artikeln refererar Mats Herklint, funktionschef för Kulturmiljöenheten på Länssyrelsen, till stenen som en slags ”göteborgsk Gävlebock”. Genom åren har den bytt skepnader många gånger och varit både blå, gul, prickig och t.o.m. kurbitsmålad som en dalahäst. Till vissas förtret, men mångas förtjusning. Stenen återställs alltid till dess traditionellt röda färg, då den är minnesmärkt och under stadens ansvar. Men oavsett vilken färg stenen har för stunden, så är Röda sten med omnejd väl värd ett besök.
Källor: Artikel i GP, Wikipedia, majorna.nu