Fixfabrikens fyra kvarter ska inte bara vara trevliga att bo i. De ska också kännas som en naturlig utveckling av Majorna. Vi ställde ett par frågor till Peter Hulting, en av arkitekterna, om just detta.
Peter Hulting (mitten) tillsammans med teamet på What! Arkitektur.
Peter Hulting ingår i teamet på What! Arkitektur och har jobbat med Fixfabriken-området sedan 2008. Vi tog chansen att ställa honom några frågor om tankarna bakom arkitekturen.
Hur hoppas du att Fixfabriken kommer att upplevas?
– Vår ambition har varit att skapa arkitektur som är förankrad i platsen och som samtidigt tillför området nya kvaliteter. Vi har arbetat fram en typologi som är inspirerad av den befintliga arkitekturen i närområdet. Kvarteren är utformade som slutna kvarter i fyra våningar. Ovanpå dessa reser sig torn, två stycken på varje kvarter.
– Typologin är gemensam för de fyra kvarteren. Inget blir exakt något annat likt men man ser att de hör ihop. De fyra kvarteren blir lite som släktingar.
Vilka inslag känns Majorna?
– Den traditionella låga kvartersstrukturen, sadeltaken och portiker som leder till innergårdarna. Ett annat exempel är tegelfasaderna som är vanliga både i landshövdingehusens bottenvåningar och på byggnaderna vid Klippan. I Klippan finns också kopplingen till en högre skala som har inspirerat till idén om kvarterens torn.
Hur har ni tänkt kring gatubilden?
– Den kommer att kännas stadsmässig med väl definierade gaturum och tydliga entréer. Gatorna har lite olika karaktär men ambitionen är att få in så mycket grönt som möjligt, inslag av både träd och andra planteringsytor. Vi har också velat främja ett tryggt gatuliv där man ofta ser sina grannar. Det finns lägenheter i bottenvåningen, studios, som har entré direkt från gatan. I korsningen som uppstår i mitten, den som vi kallar ”Fixkrysset”, ligger det entréer i varje hörn.
– Men det viktigaste som detaljplanen tillför är att bebyggelsen läker ihop staden. För den som är van vid att röra sig i området, kommer de upplevda avstånden känns kortare. Detta ger förutsättningar för en mer naturlig rörelse mellan Kungsladugård och Klippan och ett helt annat stadsliv på en plats som tidigare har känts både otrygg och ganska öde.