Vad är det som gör vissa stadsdelar trevligare än andra att promenera och vistas i? Den frågan har Jannika Wirstad och hennes kollegor på What! arkitektur fördjupat sig i på allvar när de har ritat Fixfabrikens kvarter.
Indragna hörn ger luftigare gaturum där Fixfabriken möter sin omgivning.
Jannika Wirstad är en av arkitekterna som har varit med från start i arbetet med Fixfabrikens bostadskvarter. Det vill säga redan i planskedet, då de stora frågorna om hur gatorna skulle dras och vilken typ av bebyggelse som skulle placeras var reddes ut i samråd med medborgare och andra intressenter.
Planprogramsområdet var större än själva Fixfabriken. Det täckte även in Vagnhallen Majorna, tomten där det gamla bussgaraget brukade ligga och en del av Karl Johansgatan med kopplingar ner till Klippanområdet under Oscarsleden. Det antagna programmet är resultatet av många personers arbete och inspel, däribland Jannikas och hennes kollegors.
– Vi var positiva till att vi som arkitekter fick utrymme i ett tidigt skede för diskussioner om trivsel och hur man skapar bra flöden, hur vi vill att folk ska röra sig i området, säger Jannika.
Under processens gång använde kollegorna från What! arkitektur olika teoretiska kunskaper för att påverka gaturummens utformning.
– Det finns en hel del spännande forskning om betydelsen av stråk och korsningar för det sociala livet i en stadsdel. Vi har försökt skapa så bra samband som möjligt mellan de områden som nu knyts ihop. Den gamla fabriksbyggnaden ringades in av stängsel och buskage som hindrade flöden och skapade otrygghet, säger Jannika.
I nästa planeringsfas, den som gällde de nya bostadskvarteren, var det naturligt för Jannika och hennes kollegor att hämta inspiration från närområdet. De ville att Fixfabriken skulle möta sin omgivning på ett sätt som kändes lyhört och respektfullt.
– Vi tittade mycket på stadsplanen för Kungsladugård från 1916 som är signerad Albert Lilienberg. Både gatornas dimensioner och husens fyravåningsskala stämmer till stor del överens med den. Sen lade vi till de högre tornen och tegelfasaderna som har sina motsvarigheter i Klippan. Man kan säga att vi lånade det bästa av Sandarna, Klippan, Kungladugård, Majorna och satte ihop det i ett gatukoncept, berättar Jannika.
Även en annan stadsdel i Göteborg stod som förebild: Nedre Johanneberg. Hela teamet på What! var överens om att gatorna i Nedre Johanneberg har någonting särskilt. För att få fatt i vad som skapar det intrycket, gav de sig ut på gemensamma inspirationsvandringar.
– Där gick vi och analyserade: ”Vad är det som gör att vi trivs här?”. Och då lade vi märke till hur fina husen är i bottenplan. Även exempelvis garageportarna är gjorda med mycket omsorg. Den omsorgen tog vi fasta på i Fixfabriken, genom bland annat nischer i husens nedre våningar och genom att tänka särskilt på tegeltekniken och annat som möter betraktaren i ögonhöjd.
Där gick vi och analyserade: ”Vad är det som gör att vi trivs här?”
Jannika Wirstad
Anblicken av höga hus kan få människor att känna sig små, menar Jannika Wirstad. Då hjälper det att dela upp volymerna och nyttja utrymmet mellan husen för att skapa platser i en mer mänsklig skala. De fyra kvarteren får indragna hörn av just den anledningen.
– Det är nästan på det undermedvetna planet som vi människor upplever platser. Som arkitekter kan vi bidra till en tryggare känsla genom att dra ner skalan och skapa ytor som har mänskliga proportioner. Det har varit en genomgående tanke när vi utformat Fixfabrikens gaturum, avslutar Jannika.
Jannika Wirstad från What! arkitekur